Jordabalken definierar byggnadstillbehör enligt följande: ”Till byggnad hör fast inredning och annat varmed byggnaden blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna, såsom fast avbalkning, hiss, ledstång, ledning för vatten, värme, ljus eller annat med kranar, kontakter och annan sådan utrustning, värmepanna, element till värmeledning, kamin, kakelugn, innanfönster, markis, brandredskap, civilförsvarsmaterial och nyckel.

I enlighet med vad som sägs i första stycket hör därjämte i regel till byggnad, såvitt angår
1. bostad: badkar och annan sanitetsanläggning, spis, värmeskåp och kylskåp samt maskin för tvätt eller mangling,
2. butikslokal: hylla, disk och skyltfönsteranordning,
3. samlingslokal: estrad och sittplatsanordning,
4. ekonomibyggnad till jordbruk: anordning för utfodring av djur och anläggning för maskinmjölkning,
5. fabrikslokal: kylsystem och fläktmaskineri.
Reservdel och dubblett till föremål som avses i första eller andra stycket hör ej till byggnaden.
Om olika delar av en byggnad hör till skilda fastigheter, hör ett sådant föremål som avses i första eller andra stycket till den del av byggnaden där det finns.”

Två rekvisit måste vara uppfyllda för att det skall vara frågan om byggnadstillbehör. För det första skall byggnaden vara ”försedd” med föremålet, vilket innebär att föremålet måste vara installerat i byggnaden. För det andra skall föremålet vara ”ägnat till stadigvarande bruk”. I motsats till vad som gäller för allmänna fastighetstillbehör, där fastighetsägarens subjektiva avsikt är avgörande, så innebär rekvisitet ”ägnat till stadigvarande bruk” en objektiv bedömning av föremålets ändamålsgemenskap med byggnaden. Förenklat kan man säga att ett byggnadstillbehör skall vara till nytta helt oavsett vem som äger eller nyttjar fastigheten.

Vid försäljning av fastigheten kan byggnadstillbehör frånskiljas och tas med av säljaren om så avtalats mellan parterna.