Försäkringskassan – Försäkringskassan ansvarar för stora delar av de offentliga trygghetssystemen. Det handlar om försäkringar för bland annat familjer, sjuka med nedsatt arbetsförmåga och pensioner till äldre. Försäkringskassan beslutar om rätten till ersättning, betalar ut pengarna och samordnar resurserna för att stödja sjukskrivna att snabbt komma tillbaka till arbete.
Läs mer om Försäkringskassan.
Försäkringstagare – En försäkringstagare är en fysisk eller juridisk person som har tecknat en försäkring.
Försäljningsavgift – Avgift som tas från försäljningsintäkten vid exekutiv auktion.
Förseelse – Brott med lågt straffvärde.
Förskott på arv – Gåvor till bröstarvingar kan anses vara förskott på arv och skall i så fall räknas från arvingens arvslott vid arvskiftet.
Försök till brott – Försök till brott är en handling som innebär att en person påbörjat men inte fullbordat ett brott. Straffbart vid vissa grova brott.
Brottsbalken 23 kap, 1 §:
”Har någon påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till fullbordan, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för försök till brottet, såframt fara förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan eller sådan fara endast på grund av tillfälliga omständigheter varit utesluten.”
Försuttit – Förlorat sin rättighet, gått miste om något.
Försvårande omständigheter – Försvårande omständigheter kan anses föreligga om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet eller utnyttjat någons skyddslöshet eller beroendeställning när han begick brottet. När motivet för brottet är att kränka brottsoffret på grund av ras, hudfärg, etniskt ursprung, sexuell läggning eller dylikt anses även det vara försvårande omständigheter.
Om försvårande omständigheter anses föreligga tar domstolen hänsyn till detta när den bestämmer straffet.
Försvarare – Jurist som har till uppgift att försvara någon som blivit åtalad.
Förtal – Person som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt handlingssätt kan göra sig skyldig till förtal.
Brottsbalken 5 kap, 1§:
”Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.”